AI eller människa?

De lärare jag pratar med som använder AI i sitt arbete säger samma sak: tiden AI sparar är inte riktigt poängen. AI kan skriva första utkastet på en återkoppling, ett föräldrabrev eller en förklaring av ett knepigt begrepp. Det sparar minuter. Det som händer i de minuterna efteråt är det som avgör om eleven får mer av läraren. En del lärare lägger tiden på att sätta sig ner med eleven som kört fast, eller på att planera nästa lektion mer noggrant. Andra skickar AI:ns utkast vidare och går till nästa uppgift. Eleverna märker skillnaden. Det är inte modellen som gör undervisningen, och det är inte heller meningen. I praktiken ger AI tillbaka tid som rutinskrivande har ätit upp, och det är vad den tiden används till som avgör värdet.

För varje år som går effektiviseras skolverksamheten. Från ett år till ett annat går detta att lösa. När vi däremot tittar på en längre tidsperiod blir det väldigt problematiskt i alla verksamheter som jobbar med människor. I skolans värld är det svårt att effektivisera, då elevernas inlärning sker i en förutbestämd takt. Effektivisering handlar därför oftast om att minska antalet personer på en skola, då lönen är den största kostnaden och därmed den största besparingen. Det innebär att de som jobbar kvar tvingas göra mer. Att se över hur AI kan effektivisera lärarnas jobb blir ett måste om de som jobbar som lärare ska klara av de ständigt ökande kraven med mindre och mindre resurser.

Det mesta som diskuteras när skolan är på agendan handlar om resultat, ranking och pengar. Det är saker som är enkla att mäta, vilket är en del av förklaringen till att de dominerar samtalet. Men skolan har alltid gjort mer än så. Den formar också hur en generation tänker och vilken sorts människor de blir. Ett skolsystem som är bra på att producera elever som svarar rätt på standardiserade prov gör halva jobbet. Den andra halvan — att rusta unga människor för en värld som ingen kan förutspå formen på — syns inte i samma siffror. Den visar sig senare, i om eleverna fortfarande kan tänka själva efter skolan. Det förändras inte för att vi säger att det borde göra det. Det förändras när enskilda lärare, i enskilda klassrum, har tiden och utrymmet att lyfta blicken bortom nästa prov. Om de har det beror på om förutsättningarna kring skolan faktiskt stöttar det. Frågan om skolans roll i samhället är, i praktiken, frågan om vi bygger de förutsättningarna eller inte.

I ett samhälle som förändras över tid är det viktigt att vara tydlig med vilken roll vi vill att skolan ska ha. Mycket av det som skolan gör idag är kvar från när skolan i första hand skulle utbilda människor till att jobba inom tillverkningsindustrin. I många länder har de jobben försvunnit i takt med den tekniska utvecklingens stora framsteg. Det innebär inte att allt vi gör i skolan är dåligt, men när tekniken utvecklas så ökar vissa saker i värde och andra saker sjunker i värde. Det är inget nytt, men teknikutvecklingen idag sker exponentiellt, så dessa värdeökningar och minskningar är större och sker snabbare än tidigare. För elevernas skull behöver vi prata om vad som ökat i värde och som eleverna behöver få med sig och vad som minskat i värde som inte längre är lika viktigt som det varit tidigare. Elevernas skolgång går inte i repris. Ingen sitter på svaret, men tillsammans kan vi hitta den bästa vägen framåt.